Ensamstående mamma till min dotter Charlie

Jag har lyckats släppa dig men ibland så finns det en grymt stark saknad efter dig! När du fanns där för mig, när du var min och när vi bara var VI. Idag finns det bara massa ärr som aldrig kommer att läka, ärr som alltid kommer sitta som klor i mig. Visserligen har jag lärt mig leva med dom, men ibland när det finns ensamma stunder och tankar dyker upp, då kan det gör riktigt förbannat jävla ont. Men livet har väl sina svårigheter, kommer väl en dag också då man får känna den lyckan igen och känslan om hur det är att vara kär...



Men jag är okej, jag klarar mig alltid och de har jag alltid gjort hittills i mitt liv. Livet är ju inte slut ännu? Sedan jag fick min underbara dotter, DÅ började mitt liv på riktigt. Jag älskar henne!