En rubrik
Nu har jag kommit in från en timmes promenad med lillstumpan i vagnen, som förövrigt fortfarande ligger och sover ute i vagnen i vardagsrummet, onödigt att väcka henne om hon sover lite nu :) Hursomhelst!
När jag var ute och gick, tänkte jag en hel del på vad som hänt de senaste månaderna och trotts efter allt som hänt, så vet jag att jag klarar mig bäst ensam med min älskade dotter. Har jag henne, har jag allt jag behöver! Jag känner att jag fortfarande älskar dig, de är ganska svårt att undgå men jag vill inte ha dig och jag vill inte vara med dig, att älska dig på avstånd trivs jag bra med. Jag vet att en dag kommer mina känslor för dig försvinna helt, och det är då jag riktigt gått vidare. Jag går vidare så gott de går just nu och de funkar väldigt bra och de kan bara bli bättre.. Men vissa stunder är svåra att undgå att du fortfarande var en del av mig och jag en del av dig, att vi älskade varandra, att jag älskar dig. Men den tiden är som bortblåst nu och nu väntar livet nya utmaningar för mig.. Nya kärlekar, nya motgångar, nya medgångar, nya vänner, nytt nytt nytt av allting .
Jag ville verkligen ha dig som första veckorna efter allting, men sedan dess har jag bara intalat mig själv att jag vill vara med dig igen, bara för att jag älskar dig? Ganska dumt, men det är sanningen. Jag känner att jag vet bättre, jag är starkare efter allt som hänt och att jag inte behöver dig vid min sida längre, i mina tankar finns du ju självklart men de är allt, och det är de bästa. Efter varje nedgång, kommer alltid en sådan jävla uppförsgång och detta är verkligen min tur, min tur att få må bra och glänsa till max!
Jag älskade verkligen dig, och de vet jag att jag fortfarande gör också men mer än så vill jag inte. Jag har lärt mig att leva utan saker och ting i mitt liv den senaste tiden och de känns förvårdnadsvärt bra.
Jag kände att när jag var ute och gick som sagt så var de en väldigt behaglig tempratur i luften, varken för varmt eller för kallt. Jag hörde hur vår fåglarna sjöng sin sång mellan varandra. Jag kunde höra hur forsen breve mig pålade och hur fritt det lät. Jag kunde se solen som spräckte igenom bland träden då den gjorde mig blind emellanåt. Men jag var nöjd, jag gick, jag tänkte och jag njöt av varje sekund där ute. Att jag gick själv var friskt, och kändes kanon. Det var bara jag, och ingen annan som jag gick med. Jag behövde inte vara trevlig mot någon, eller direkt glad, jag kunde bara vara mig själv. Och jag älskade att vara själv, vara fri.
Jag visste inte riktigt vad jag kände, men de jag kände kändes otroligt bra. Näst intll lycklig kände jag mig faktiskt! Jag har världens varmaste familj, jag har världens bästa vänner och jag har den absolut finaste dottern i hela världen, och jag älskar verkligen er alla! Undra vad jag hade gjort utan alla dom jag älskar och håller av? Ingenting jag vill gräva djupare i men jag trivs med mitt liv, alla pussel bitar börjar äntligen just att falla på plats nu, en efter en... Och jag gillar det verkligen. Jag gillar mitt liv.
Jag vill säga lite tack till speciella människor i mitt liv, som gör mig glad..
Mamma, pappa, syster Annelie, syster Josefine, Lulu, Emelie, Pariis, Rebacca, Mels, Emil, Linda, Michaela, Jonathan, Rebecka, Bea och självklart min älskade dotter Elly Isabelle . <3
Jag är verkligen bäst ensam med min dotter som jag älskar mest i hela världen. Jag behöver ingen annan vid min sida, för jag har redan det allra viktigaste i mitt liv nu. Och jag skulle aldrig byta bort de jag har mot någonting annat. Det är NU jag är som starkaste, och de är medans jag nu är på topp skall fortsätta att älska varje sekund av det. Jag mår äntligen bra nu!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Om du mår bra, så mår jag bra :) <3
Postat av: bea
tack själv, du gör mig glad också :)<3
Trackback
