Ensamstående mamma till min dotter Charlie

Idag är det exakt fem år sedan jag valde bort dig, tyvärr. Även om det var jobbigt då som nu så var detta bäst för dig, min pojk.

<3

Ingenting var för att jag inte älskade dig. Situationen fungerade inte. Både mellan mig och pappan, ekonomiskt, bostads eller någonting. Åldern var väldigt ungt för mig kände jag.. Jag var inte redo att bli mamma vid 15 års ålder.

Men detta beslut jag gjorde då har varit det bästa, om inte detta hade hänt, hade jag aldrig träffat den mannen jag är tilsammans med nu. Situationen var helt enkelt fel, fel tajming. Men ingenting var ditt fel, bara vårt. Ingenting vi klandrar dig för såklart.

Helt oskyldig var du, och nu så ensam och förtinad.
Men stunden med dig, den lilla stunden är minnessättande i mitt huvud. Någonting av mitt liv jag aldrig kommer att glömma bort. Det är dig. Du min pojke!

19 veckor (18+3) hann du bli innan vi separerades ifrån varandra.

Den dagen är en av dom starkaste dagarna i mitt liv. Tro mig, det är de!

Jag har glömt av en hel del saker från den dagen, stunden men själva "huvudmomentet" är oförglömligt. När jag kände att det var dax, och du var ute ur min kropp.. De blev så tomt på något sätt och inte bara för att du inte var med mig längre, som du var för dom få sekundrarna innan du var borta.

Jag kommer ihåg att hela aborten, från jag fick slidpiller in i mig från att stunden då allting var ute ur mig, ink. Dig, tog allting allt som allt över 10 timmar. Och de var sjukt jobbigt.

Jag vet att många är mot abort och många för abort. Men jag var glad och är fortfarnade väldigt glad att vi har friabort i Sverige. Ett plus med Sverige iallafall, yey.

Men du får aldrig glömma av däruppe, att jag inte har glömt av dig. Jag tänker ofta på dig, och tänker på hur det hade varit idag om du hade varit hos mig, och hur det är nu i vardagen utan dig. Du är inte glömd. Du är älskad och saknad av mig. Men de var omöjligt för mig att tänka mig själv som mamma vid 15 års ålder, de gick bara inte. Plus att pappan till dig och jag inte hade de det bästa förhållandet heller, med tanke på att vi inte är tillsammans idag.

Dig kommer jag alltid att sakna. Du var allt en söt liten pojke du, det är du ännu idag. Bilden av dig finns med mig hela tiden, i mina minnen, alltid!

Tänk att du hade varit 4.5 år om du hade funnits idag. Och du hade ett syskon på väg till livet också, i min mage just nu. Dumt att tänka så av mig, jag vet, jag vet det. Det är inte de lättaste att släppa allting som varit ibland för att tänka framåt.. Du gjorde ju inget ont.

Förlåt mig för det jag gjorde. Men de var bäst såhär. Jag gjorde det jag kände var bäst för mitt barn.


22/9-04 - en dag i mitt liv jag alltid kommer att minnas.


Elly abdikerar ledsamt...