Ensamstående mamma till min dotter Charlie

---

Jag hoppas att du snart inser att de bara är jag i detta förhållandet, att jag är ensam.
Utan dig, hela tiden . Jag vill vara tms med dig, inte ensam . Kärleken skall inte vara såhär tuff, den skall vara lätt som en plätt och fin, inte hård och att man skall inte känna sig ensam . Jag vet att du har mkt att göra, och är stressad. Mendu, det är jag också! Jag har de jobbigt med att få jobb, få en plats till skolan nu i höst, pengarkris, oss. De är inte bara du som har det tufft, jag hoppas att du kan se det ngngång.

Och varje gång jag säger ngt nu för tiden, blir du bara så arg. Inget jag säger är menat att du skall bli arg eller upprörd över men jag skall sluta säga saker, men då får du också lova att inte bli så arg och tyken och håna mig såmkt som du gör hela tiden. Sluta gör mig till åtlöje . Det känns förjävligt när du skall hålla på och trakassera mig av ingen anledning, du låter och är precis som dom när du gör så. Men vad skall jag förvänta mig? Du vet tydligen inte bättre efsom du är med dom 24/7 och med mig nåra timmar totalt i veckan, klart att man blir som man umgås. Men om du ogillar så som dom håller på och gör, varför tar du ef dom och gör mig ännu mer ledsen än vad jag redan är ? Jag förstår inte. Jag försöker och försöker fan hela tiden, jag kan inte göra allt själv . Jag känner mig så ensam ... Om du vill ha kvar mig, bevisa det på ngt sätt som får mig att bli och vara mer säker så jag slipper denna känslan över att vara så orolig och ledsen över att inte veta om de är vi imorgon eller om det fortsätter vara vi. Snälla Baby :( <3

Elly abdikerar :'''(