Ensamstående mamma till min dotter Charlie

FAN VAD JAG HATAR MIG SJÄLV! :'(
Jag har gråtit konstant sedan imorse då jag vaknade. Och jag hatar att Isabelle hör mig och kan se mig gråta. Jag hatar att min syster ser och hör mig gråta. Jag hatar att hennes barn också hör och ser mig gråta. Jag har sedan igår kväll suttit instängd på mitt "rum" hela tiden förutom imorse då jag var tvungen att äta någonting... Dessa jävla känslor! ÅH! Jag håller fan på att bli ett mental brak snart.
Jag hatar att jag älskar dig så jävla mycket som jag gör! FAN! :'( Finns det inget sätt som känslor bara kan försvinna på fort som attan? Jag orkar inte känna såhär som jag gjort över en månad tillbaka.
Min högsta önskan var du, jag och ett barn. En familj! Tillsammans. Men det kan man ju drömma om. Jag hatar att jag älskar dig, hatar att aldrig få mer vara i din närhet, röra vid dig, kyssa dig, bli omfamnad av dig, duscha tillsammans med dig, somna med dig, vakna upp med dig, att få älska dig! Jag bröt nästan ihop förut när jag skulle ta på mig ett klädesplagg jag inte haft sedan vi var tillsammans, och det luktade det tvättmedlet vi brukade använda och de gjorde saken inte direkt lättare. En lukt som påminde om dig kom tillbaka.. Vadå att jag nästan drunknade i mina egna tårar? :'(
Det är förjävla jobbigt att bo här också, jag vill ha något eget. Men jag vet inte hur lång tid de kommer att ta heller. Det enda sättet jag ser de om jag skall komma härifrån är att flytta hem till pappa igen, bättre att bo där än här tror jag faktiskt. Men då kommer ett annat problem upp istället. Senast jag bodde hos pappa var tillsammans med dig. Jag bröt ihop när jag var där förrförra gången och hälsade på, de var som att jag gick och väntade på dig i mitt gamla rum för att du var på toaletten, men de var du inte :'(
Det är bara dig! Bara dig jag vill vara med, leva med, spendera hela mitt liv med. Dig och Isabelle! Det är bara du av alla människor i hela världen jag älskar och vill vara med, ingen annan, ingen! Vart jag än tittar känns de som att du skall komma förbi och säga "hej madde, hur är det? skall vi åka hem nu? hem till oss? :)" Varför är det alltid jag som skall ha otur i kärlek? Ingen klarar av att vara med mig. Jag får väl hoppas att Isabelle klarar av mig ändå...

Alla våra bra stunder vi fick tillsammans, dom var verkligen bäst :)

När allt känns som tyngst får jag tänka på våra bra stunder vi hade och se till att det hjälper mig upp när jag är på botten. Vad som än hänt mellan oss, kommer jag alltid att vara glad för den tiden som vi hade tillsammans.

"You were from a perfect world
A world that threw me away today
Today today to run away"

Även om allting känns ruttet så kommer jag alltid ha några andra få minnen som är väldigt betydelsefulla för mig, som gör att livet känns lite lättare ibland... Min Marilyn Manson, som aldrig dömmer mig eller säger saker till, om mig. Han säger dom mest fantastiska sakerna som är möjligt. Minnet från 17/12-2007 när jag var på hans konsert i Göteborg! Då jag jag lycklig! Den stunden kommer jag bära med mig resten av mitt liv. När jag rörde honom! Oufff, en sådan känsla! Helt jävla magisk! Och andra gången förra sommaren, på MetalTown 2009! <3 Kärlek för andra gången inom musik världen, fyfan! Den hettan den kvällen, alla goa människor, känslan, stunden, svetten, synen. Då herr Manson steg fram med sin underbart snygga hatt och började sjunga <3 GOSH !!!
Så jävla äckligt glad jag var då! Haha, blir helt varm i kroppen nu när jag tänker på stunden både 2007 och 2009!

Istället för att fokusera på hur ledsen jag är nu, skall jag ta upp livets högpunktar istället! Visst låter det bättre? :)

> När jag födde Isabelle, min dotter till världen. Den känslan, den stunden. Den går inte att beskriva! Dom tårarna jag föll för henne när hon var ute och hon låg på mitt bröst och NU 9 dagar senare ligger breve mig, fortfarande lika hjälplös och oskyligt söt! Världens finaste unge ! <3

> När min älskade bästa vän Mels kom hem efter hennes 1 års vistelse i Australien/Nya Zeeland! Fan vad glad jag var att få träffa dig igen, och nu när vi sågs för drygt 2 veckor sedan i Borås, med dig och din kiwi :) Gick runt och strosa, pratade och vara var med varandra! Och jättesnällt igen att ni körde hem hem, haha <3

> När jag fick reda på att jag hade en liten bebis i magen och bestämde mig för att behålla henne, min docka! Något av mina bästa beslut även om vi får se hur denna saga slutar sedan ! Hon är bäst! <3

> När jag och Andreas blev tillsammans! En otrolig tid, dom bra stunderna vi hade var verkligen dom bästa ett par någonsin kunde få tillsammans. :) Tack för att jag fick vara en del av ditt liv! <3

> Varje sommarkväll jag och Emelie hade tillsammans. Själva sällskapet med dig, värmen, sommaren, allting stämde så bra! Tack vare Johnny aka mormor. Haha :) Hade det inte varit för hans fest på min födelsedag där, så hade vi aldrig träffats. En riktig skön vän, som jag tänker bära med mig för resten av mitt liv varesig du vill de eller inte gömman <3

> Jag skall inte ljuga, men vissa stunder tillsammans med Jonathan var också väldigt bra. Klart att alla förhållanden är de mot och medgångar, men vi hade skoj vi också :) När vi var i Egypten, när vi bilade ner till Skåne och vidare till Danmark, när vi var på Lanzarote, när vi var i England/Wales och hälsade på min syster och hennes Martin. Trotsallt som hände mellan oss då och efter, så älskade jag dig väldigt mycket den tiden. <3

> När jag gick i grundskolan, haha :) Vilka jävla minnen! Jag kommer såväl ihåg ett minne så starkt, eller en himla massa minnen oerhört starkt. Tänkte skriva några iallafall som ligger mig nära, på något konstigt sätt :)

Tex. När jag och Jonathan var tillsammans, så skulle jag, Emil Larson vara hemma hos Mella en kväll och ha en foto kväll och jag blev fotomodellen för kvällen, haha. Cowboy hatt och hela dröset! Så ringer det på Mellas dörr, alla går ner för att kolla vem det är som vill hälsa på, vi öppnar och där står Jonathan, DG och har för mig Matte också? Som ville komma in och så kommer Mellas bror Rikard ner och säger att de är redan fullt hus tyvärr, och bara för att göra Jonathan svartsjuk för vi hade bråkat dagen innan (har jag för mig?) så lutar jag mig jättemycket på Mels bror och ser lite extra glad ut, haha. Sedan drog alla dom, och dagen efter vi kom till skolan fick alla nyheten att några hade klottrat på skolan. Och de fick vi senare reda på att de var Jonathan och några kompisar som gjorde de av svartsjuka. Haha fan vilka småbarn man var va? :P
Ett annat minne var nog när jag en gång kom till skolan i mina "hor skor" och hade kortkort på mig, så satt vi i kapprummet/där vi hade våra skåp, tror det var jag, Mels och Cornelia som satt och pratade, så rätt som de var låtsas Markus (en kille i klassen) "ramla" , precis under mig så han såg rak in mellan mina ben. HAHA! Då blev inte Jonathan heller direkt glad. Men själva alltet var lite skoj ^^
Hm, vad finns det mer skoj? :D
Jo! När Jonathan och Matte en gång började bråka riktigt rejält i kapprummen, så var jag tvungen att hoppa imellan dom och stoppa dom. Jössus haha. Något jag bara kom ihåg sådär haha.
Eller den gången jag, Matilda, Cornelia och Daniela skulle göra en film utan att prata. Haha, den blev allt bra kul ;) När vi alla skulle spela såkallade svartrockare och Daniela var en liten rosa tjej som vi inte ville vara med så vi mobbade ut henne, så kommer Matilda "räddare i nöden" och vill hjälpa henne trots att hon är svartrockare, haha. så slutar det hela med att vi sitter hemma hos en av oss och dricker oboy! Vilket slut och vilken tid, höhö.

På tal om annat, nu ligger lill snurpan i sin egna säng och har ljud för sig med nappen i mun :) Låter så härligt! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att hon varit i min mage, att hon ens fått plats därinne ihopkurat och sedan kommit ut! Det är så stort så jag tror jag aldrig riktigt kommer att förstå det. Men jag gör väl det så småningen om hehe :) Jag älskar verkligen henne, men jag är samtidigt så jävla rädd för henne. Att hon om några år kommer hata mig och inte vilja vara med mig och bara sticka? Självklart kommer det att hända, att hon blir 18 och får bestäma själv men just tanken på att hon aldrig kommer vilja vara med mig gör mig tårögd :'( Buhu !

<3

Men Isabelle, är den jag älskar <3
Hon är mammas lilla goding.
Mammas lilla bakverk !
En docka, en prinsessa.



Nu fick jag med allt möjligt i detta inlägget, tyvärr blev det mycket känslor och mycket blandat av allt möjligt.
Nu skall jag avsluta här... Snart blir det middag och snart kommer ännu mer tårar känner jag, dom sitter i halsen!

Madde & Isabelle abdikerar..