Saknaden
Igår eftermiddag hittade jag familjens videokamera, och jag kollade med tårarna i ögonen när ingen såg mig... När jag såg det, det jag filmat med min dåvarande kompisar. Vi filmade olika saker och hade verkligen skitkul! Fan vad jag saknar den tiden. Efter det jag såg igår, har jag börjat sakna mina gamla barndomsvänner hur mycket som helst. Själva tiden, tiden då man var liten, och "lekte" och verkligen skojade hela tiden.
Det värsta är att det känns som att jag inte ens känner dom personerna jag tänker på från filmningen osv. Det känns verkligen in i hjärtat.
Och det är detsamma med vissa vänner man har nu... Vissa vänner man har nu, som man knappt träffar, jag saknar er så himla mycket så det inte är sant! Eller, en viss person tänker jag på iallafall. Eller nej, jag tänker på två personer faktiskt!
Det värsta är att jag inte kan berätta det för er, att jag saknar er. För jag kan inte träffa er... Den ena är nog ingen bra idé mer än msn typ. Och den andra är en person som jag säger detsamma till. Jag har en stark relation till er båda. Om jag skriver dess namn hade dom nog känt detsamma, kan jag nästan slå vad om. Men jag förblir tyst... Det blir nog det bästa även om jag gärna vill säga vilka ni är. Jag har ett litet förflutet med er båda två fast på olika sätt.
Jag saknar er två!
Jag älskar dig Andreas :)
Det värsta är att det känns som att jag inte ens känner dom personerna jag tänker på från filmningen osv. Det känns verkligen in i hjärtat.
Och det är detsamma med vissa vänner man har nu... Vissa vänner man har nu, som man knappt träffar, jag saknar er så himla mycket så det inte är sant! Eller, en viss person tänker jag på iallafall. Eller nej, jag tänker på två personer faktiskt!
Det värsta är att jag inte kan berätta det för er, att jag saknar er. För jag kan inte träffa er... Den ena är nog ingen bra idé mer än msn typ. Och den andra är en person som jag säger detsamma till. Jag har en stark relation till er båda. Om jag skriver dess namn hade dom nog känt detsamma, kan jag nästan slå vad om. Men jag förblir tyst... Det blir nog det bästa även om jag gärna vill säga vilka ni är. Jag har ett litet förflutet med er båda två fast på olika sätt.
Jag saknar er två!
Jag älskar dig Andreas :)
Kommentarer
Trackback
